Jag skäms ju inte..
Btw.. Satt och funderade på en sak. Några av er kanske har tänkt någon liknande tanke som denna: "Hur kan hon sitta och skriva att hon ska leva på soc? Att hon ska leva så? Det är ju pinsamt, visar ju att hon är en looser".
Jo, jag kan sitta och skriva det och prata om det helt öppet. För det första.. Jag är 18 (19 imorrn dock!) år gammal och går fortfarande skola. Hur skulle jag ens kunna ha möjlighet att betala en lägenhet själv då? Hade ju inte precis funkat så bra att jobba massa kvällar/helger för att få ihop till hyra, mat osv. Då hade jag ju inte orkat lägga någon energi på skolan. Och att jag inte råkar ha föräldrar som har en massa pengar att ge mig, är ju inte något jag kan välja... Och som jag skrivit tidigare, funkar det inte så bra för mig i ett av mina hem, varför behöver jag inte berätta djupare. Och det andra hemmet ligger geografiskt sett inte så praktiskt bra till, vilket kan ge andra konsekvenser. Så jag tycker det är toppenbra att jag då kan få hjälp, så att jag får må bra och ha det bra!
Sen så är det väll ändå ganska bra på att socialen finns, för de som inte kan, av vissa skäl, försörja sig själv? De flesta som inte har kunnat/kan jobba har ju i grund och botten kanske inte mått så bra. Mycket handlar ju faktiskt om det. Finns så mycket att skriva om detta, men det hade jag inte tänkt göra. För jag ville som bara skriva det som gäller mig. Och, jag ser ingen anledning alls till varför jag ska skämmas, inte en enda. Sen är det viktigt att ni förstår att det absolut inte gäller resten av livet. Det gäller endast fram tills den dagen jag får jobb och på egen hand kan ta och fixa min ekonomi. Jag ska gå skola, söka jobb osv, precis som alla andra.
Så jag hoppas de som fått den tanken, kan ta bort den Nu och försöka se det från en annan synvinkel =) Hade ju liksom kunnat vara Du som hamnat i samma sits. Hur hade du själv då gjort?
Bilden är inte det minsta seriös =)
