tinfor.blogg.se

Ibland saknar jag Det enormt. Den lilla turbolensa gemenskapen som redan från början bara går och väntar på att dö ut. Äventyren på resan. Timlånga samtalen. Skratten. Tårarna. Allt man bara delade. Det lilla, egentligen oskyldiga, ytliga. Det behövde inte döljas något. Det fanns inget att dölja. Att något från början som var menat som så litet, kunde växa sig så stort och sedan bara kastas åt sidan så enkelt. Det är för mig en gåta. Men jag har nog svaret trots allt. Det var inte så enkelt.....


End of the story. Nja, så enkelt är det nog inte. FRED UT.